Visa fler nyheter

2000-talets allsvenska drömelva

Vi har tagit ut vår drömelva med de mest betydande aktörerna i vår älskade allsvenska fotbollsserie under det här århundradet. Runt laget har vi också nominerat en tränare och en sportchef – det vill säga de två, enligt oss, bästa i dessa roller under 2000-talet. 

 

Denna drömelva är uttagen utifrån grundpremissen att det ska vara spelare som har satt betydande avtryck, samt över en någorlunda lång tid varit anmärkningsvärt värdefulla för de klubbar de verkat i. Det handlar alltså om att spelarna ska ha satt betydande avtryck i det allsvenska 2000-talets historia. Zlatan Ibrahimovic är ett exempel på en spelare som därav inte kvalificerar sig för denna elva.

4-4-2 har under den största delen av denna epok varit den dominerande taktiska formationen och därför är elvan uttagen utifrån detta. Drömelvan lyder som följer:

 

Målvakt

Andreas Isaksson:

Kanske är han Sveriges bäste målvakt genom tiderna och med två SM-guld och tre Svenska Cupen-titlar med Djurgården är Isaksson självskriven på målvaktsposten.

 

Backlinje

Mikael Nilsson:

Som 20-åring håller han till i division 6, två senare (år 2000), vinner han SM-guld med Halmstad BK. Resten är, som man brukar säga, historia för den 64-faldige landslagsmannen som kom att bli den funktionelle fotbollsspelarens ansikte utåt. Underskattad av alla genom hela sin karriär – förutom hans tränare. Underskattad än idag.

Teddy Lucic:

Var, precis som ovan nämnde Nilsson, något slags unikum i den här branschen. Representerade under 2000-talet AIK, Häcken och Elfsborg samtidigt som han var, mer eller mindre, ordinarie i det svenska landslaget – i vilket han verkade över ett tidsspann om tolv år. Var alltid så bra som motståndet krävde.

Per Karlsson:

AIK har haft 00-talets andra hälfts stabilaste försvar och en nyckel till det stavas, utan tvekan, Per Karlsson. Har varit i klubben sedan 2003 och har med sin snabbhet, sitt lugn, sitt lojala arbete starkt bidragit till att man konstant aspirerar på topplaceringar.

Nils-Eric Johansson:

AIK har haft 2000-talets andra hälfts stabilaste försvar och en nyckel till det stavas, utan tvekan, Nils-Eric Johansson. Återvände till klubben 2007 och har sedan dess varit en garant, antingen som mittback eller som vänsterback. Fick en ny vår i Rikard Norlings trebackslinje men tvingades i år avsluta karriären på topp – trots att han är 38 år gammal.

 

Mittfält

Kennedy Bakircioglu:

Hammarby-ikonen Kennedy är kanske inte så självklar i den här elvan som man kan tro. Verkade i Bajen mellan 1999-2003, det vill säga endast fyra allsvenska under det tidiga 00-talet, men satte under den tiden ett rejält avtryck, mycket tack vare det osannolika SM-guldet 2001. Återvände 2012 till Superettan och har sedan dess, inte minst som ledargestalt, varit ovärderlig i kampen tillbaka till den topp man nu befinner sig i.

Anders Svensson:

Guldhedens Maradona är förmodligen den mest självskrivne i den här elvan. Ingen annan har betytt så mycket för sin klubb som Anders Svensson som bar Elfsborg i tio års tid mellan 2005-2015. Bärgade hem två SM-guld till en relativt liten småstadsklubb som efter hans avsked inte har kunnat hämta sig. En allsvensk ikon vars insatser kommer bli ihågkomna för alltid.

Kim Källström:

Den eviga diskussionen om Anders eller Kim måste naturligtvis sluta i att de ska kampera ihop på innermittfältet i den här elvan. Källström gjorde totalt fem allsvenska säsonger på 2000-talet men precis som Svensson hann han ändå vinna två SM-guld. Var fundamentalt avgörande för Djurgårdens epok av dominans under 00-talets begynnelse.

Tobias Hysén:

Hysén slog igenom i BK Häcken år 2000 och lämnade sedermera för Djurgården där han utvecklades till en av allsvenskans allra bästa – primärt som ytter i deras 4-3-3. Är fundamental då järnkaminerna vinner SM-guld 2005. Återvänder 2007, efter proffsäventyr, till Allsvenskan och IFK Göteborg och kammar då direkt hem sitt andra SM-tecken. Bortsett ifrån en avstickare till Kina 2014 har han sedan dess varit Blåvitts, totalt sett, mest framträdande och bärande spelare och kulturbärare. Idag är hans spetsegenskaper på plan inte vad de en gång var, men man får aldrig glömma vilken oerhört skicklig och inflytelserik allsvensk spelare han har varit under nästan hela detta 2000-tal.

 

Anfall

Afonso Alves:

Gjorde, nästan på egen hand, Örgryte till ett allsvenskt topplag i början av 2000-talet. Värvades därefter till Malmö FF där han var starkt bidragande till SM-guldet 2004. På 94 matcher för ÖIS och MFF gjorde han 52 mål – och det trots att han var så mycket mer än bara en målskytt. Hade förmodligen den högsta högstanivån av samtliga i den här elvan.

Markus Rosenberg:

Precis som flera andra i den här startelvan är Rosenbergs allsvenska 2000-tal uppdelat i två epoker. Debuterade redan 2001 i Malmö FF som 18-åring, men får sitt stora genombrott 2004 då han går, på lån, till Halmstads BK och vinner den allsvenska skytteligan. Återvänder sedan tio år senare till moderklubben och bär laget till två Champions League-slutspel och tre SM-guld.

 

Tränare

Graham Potter:

Ingen tränare har revolutionerat den svenska fotbollen under 2000-talet såsom engelsmannen Graham Potter. Inget lag har stått för så nyskapande idéer på och utanför planen som de som Östersund har bidragit med. Potter har lett ett epokskifte inom svensk fotboll av samma mått som hans brittiska föregångare Bob Houghton och Roy Hodgson gjorde på 1980-talet. Hur hans resa än går vidare kommer hans värv prägla Allsvenskan under lång tid framöver.

 

Sportchef

Bosse Andersson:

Super-Bo hade under åren 1999-2008 titeln klubbdirektör i Djurgården, men var i den rollen vad man idag skulle kalla som sportchef sett till sysslorna. Återkom 2013 till ett DIF i fritt fall och är nu på god väg att leda dem tillbaka till den absoluta toppen. Är starkt bidragande till klubbens tre SM-titlar och fyra Svenska Cupen-titlar under 2000-talet. Korrelationen mellan Bosse och Djurgårdens framgångar är nästan löjligt tydlig.

 

Laguppställning:

Isaksson

Nilsson, Lucic, Karlsson, Johansson

Bakircioglu, Svensson, Källström, Hysén

Alves, Rosenberg

 

 

//Martin Efvergren