Visa fler nyheter

Kult-elvan – Allsvenskans mest älskvärda spelare

Vi har tagit oss an den viktiga uppgiften att ta ut en allsvensk ”kult-elva” bestående av de mest älskvärda profilerna i modern tid som med eftertryck förgyllt den här serien. Till en väldigt liten del vill vi lyfta fram och hylla dessa för deras fotbollsegenskaper – utan framförallt för att de bidrog med någon slags x-faktor.

 

Först måste vi kanske reda ut vad en kultspelare egentligen är. Generellt kan man väl säga att det är lika svårdefinierat som att förklara vad karisma är. Enligt vår mening behöver dock en kultspelare, inte nödvändigtvis, ha en utstrålning som man golvas av – det kan lika gärna vara någonting helt annat.

Framförallt vill vi premiera spelare som stuckit ut utan att vara medvetna om det. Självmedvetenhet är med andra ord en egenskap som drar ner en spelares ”kultvärde” i våra ögon. Helst ska personen i fråga överhuvudtaget inte förstå vad en kult-elva är och än mindre varför vi valt att nominera honom till denna.

Hursomhelst, Kult-elvan lyder som följer:

 

Målvakt

Pål Lundin:

Historierna om ”Pål The Wall” är många och inte alltid ställer de honom i god dager. Men så här i efterhand kan vi konstatera att den skicklige Öster-målvakten och karismatiske profilen är saknad. När Tommy Svensson ringde och ville ha med honom i landslaget la han på luren eftersom han trodde att någon drev med honom och under hela sin karriär lär han ha praktiserat det så kallade stolptricket där stolparna trycks in för att göra målet mindre. Lundin var kung i boxen men tänker och lever hela tiden utanför densamma.

 

Försvar

Ruben Svensson:

”Röde Ruben” var ifrån sin högerbacksposition en av grundpelarna i det IFK Göteborg som växte fram till en gigant under 1980-talet. Ruben var ”laget för jaget” personifierat och satte med sin kompromisslösa stil och sin obefintliga självupptagenhet en prägel som kom att sitta kvar i föreningen och göra den omåttligt framgångsrik under lång tid. Förmodligen är han en av världens genom tiderna minst diviga Uefa-Cup-vinnare.

Sulo Vaattovaara:

Finskättlingen Sulo spelade 250 matcher för IFK Norrköping under åren 1988 – 1997 och representerade även det svenska landslaget vid ett par tillfällen under denna tid. Men det är inte därför han är med i den här elvan. Varför han är med är något oklart men en inte för vågad gissning är att enkom hans namn fyller oss med en sådan värme att vi helt enkelt inte kan undgå att sätta honom som en tryggt post i mittförsvaret. Vi, och den här kultelvan, mår bra av Sulo Vaattovaara.

Jean-Paul Vonderburg:

Jean-Paul ”Champa” Vonderburg debuterade för Hammarby IF 1985 och lämnade tre år senare för Malmö FF som han var med och förde till SM-guld 1989. Efter proffsäventyr i Danmark och Japan samt fyra landskamper och ett självmål för Sverige återvände han till Bajen 1995. Idag verkar han som entreprenör inom internet-branschen. Jean-Paul ”Champa” Vonderburg är med sin Stureplans-aura och sitt slagkraftiga namn ett perfekt komplement till Röde Ruben och Sulo i backlinjen.

 

Mittfält

Mikael Nilsson:

Som 20-åring håller Micke ”Spjutet” Nilsson från Tollarp till i division 6-laget Ovesholms IF. Två år senare, vinner han SM-guld med Halmstad BK. Resten är, som man brukar säga, historia för den 64-faldige landslagsmannen som kom att bli den funktionelle fotbollsspelarens ansikte utåt. Underskattad av alla genom hela sin karriär – förutom hans tränare. Underskattad än idag.

Robert Prytz:

Växte upp som ett av åtta syskon i hyreshuset ”Gula Faran” i arbetarkvarteren på Kirseberg i Malmö. Efter karriären var han sina knegarrötter trogna då han återvände till hemstaden och blev flyttgubbe. Representerade inte mindre än 15 klubbar under sin professionella karriär och blev omtyckt för sin energiska stil, sin låga tyngdpunkt, sin teknik och sin älskvärda personlighet vart han än kom. Hans, allt som oftast, rödsprängda ansikte och ögon samt hans visuella framtoning i stort var också starkt bidragande till att han väckte så varma känslor.

Igor Sypniewski:

Polackens liv och karriär kom att präglas av alkohol, tobak och skandaler. Efter att ha lämnat Panathinaikos för Halmstad BK 2001 hann anfallaren med nio klubbadresser på fem år. Karriären avslutades i division 1-klubben Limhamn Bunkeflo 2006 efter att Sypniewski gripits av polis för rattfylla. En av de mest talangfulla spelare som någonsin spelat i Allsvenskan men, som med många andra stora konstnärer, gjorde demonerna i hans huvud kaos med hans liv. En känslig själ vars fotbollskarriär hade kunnat tagit honom till den absoluta toppen om han bara haft lite mer av ett Christiano Ronaldo-psyke. Inom elitfotbollen premieras inte de mentalt bräckliga men i den här elvan gör vi det.

Christer Fursth:

Namnet var Fursth, Christer Fursth. Men vad hade egentligen vänsterbreddaren från Örebro som gör att han ska ta plats i den här elvan? Det finns inget självklart svar på den frågan. Var det hans utseende och spelstil? Är det något med namnet Christer Fursth som gör att vi älskar att säga det om och om igen? Vi vet, som sagt, inte riktigt. Det enda vi vet är att en kult-elva omöjligen blir komplett utan Christer Fursth.

 

Anfall

Ulf Ottosson:

”Han var ingen diva men en stjärna” var Daniel Tjernströms beskrivning av den okrönte Degerfors-kungen ”Mål-Otto” och vi förstår precis vad han menar. ”Fet-Otto” var Thomas Ravellis smeknamn på samme man och även det säger någonting. Framförallt säger det att kärt barn har många namn och även om Ottossons stil ibland kunde provocera motståndarna på 1990-talet då han var som allra målfarligast så är det nog ingen som idag inte skriver under på att han var en älskvärd karaktär inom svensk fotboll.

Miroslaw Kubisztal:

”Kuba” vann Örebros interna skytteliga fem år i rad och totalt blev det 68 mål på 161 matcher under hans sejour i klubben under 1990-talet. Den elegant mustaschprydde polacken och måltjuven gjorde sig under denna period odödlig i ÖSK och har därav gett namn åt den dominerande supporter- och klackverksamhet Kubanerna, vilket måste vara en av de finaste hyllningar en enskild spelare kan få.

Fredrik Jensen:

Precis som nästan alla spelare i den här kult-elvan hade ”Snickaren från Löberöd” en tid då hans stil provocerade motståndare och motståndar-supportrar och precis som när de gäller de övriga känner vi idag enbart varma känslor när vi tänker på Fredrik Jensen. Rent estetiskt var han så långt ifrån elegant man kan komma som fotbollsspelare – men han stod för någonting annat med sina knäskydd, sitt slit och sitt, till synes, konstant haltande löpsteg. På ren vilja och urkraft gjorde han sig en karriär som allsvensk fotbollsspelare och för det kom han att bli synonym med Trelleborg, Vångavallen och att vara jobbig att möta.

 

Tränare

Tommy Söderberg:

Är han möjligen den finaste människan vi har i det här landet? Tommy Söderberg är en av Sveriges allra mest framgångsrika tränare men trots det är människan Tommy Söderberg än större än meriterna på pappret. Han var fotbollstränaren som ledde AIK till ett osannolikt SM-guld och Sveriges landslag till tre raka mästerskap – men framförallt var, och är, han själva definitionen av en humanist.

 

Elvan i sin helhet (3-4-3):

Pål Lundin

Ruben Svensson, Sulo Vaattovaara, Jean-Paul Vonderburg

Mikael Nilsson, Robert Prytz, Igor Sypniewski, Christer Fursth

Miroslaw Kubisztal, Ulf Ottosson, Fredrik Jensen

 

 

//Martin Efvergren