Visa fler nyheter

Förtjänar du mer respekt än du får? Svaret är självklart Ja! Hos oss vinner du framförallt just detta, respekt! Visa dina medsupporters att du kan absolut mest om ditt lag i våra quizzar. Upplägget är enkelt, vi ställer 10 frågor om ditt favoritlag och du har 10 sekunder på dig att svara på varje fråga. Ju snabbare du svarar (och rätt svar förstås) ju mer poäng samlar du. Ditt resultat visas i leaderboarden och om det går bra ska du självklart skryta lite genom att enkelt dela resultatet på Facebook eller Twitter…och jag vi har ett enkelt sätt att göra just detta.

Här hittar du alla matcher med pågående quizzar…

Vissa klubbar älskar man och vissa klubbar råkar man veta en massa saker om? Här på Supporter.com hittar du alltid massa roliga quizzar om klubbar från Allsvenskan och Premier League. Nedan hittar du 3 heta quizzar vi stark kan rekommendera.

  1. Ta en quiz
  2. Se hur du hamnar i leaderboarden
  3. …och glöm inte att dela ditt resultat med dina fellow supporters

Malmö FF quiz – kan MFF utmana om titeln i år igen efter en trög start på Allsvenskan?

IFK Göteborg quiz – IFK har det tufft i år igen, kommer det någonsin att vända?

Hammarby quiz – Är det dags för Bajen att vinna ett efterlängtat guld?

Lycka till!

På Supporter.com gynnar vi dem som kan mest om fotboll. Varje vecka erbjuder vi massvis med olika quizzar på Allsvenskan, Premier League och fotboll i allmänhet. Håll utkik efter våra quizzar med fina priser men det största priset av allt är såklart att visa dina ”fellow” supporters att du kan mest om ditt lag eller fotboll överlag. Den som kan mest vinner mest!

Vi har tagit oss an den viktiga uppgiften att ta ut en allsvensk ”kult-elva” bestående av de mest älskvärda profilerna i modern tid som med eftertryck förgyllt den här serien. Till en väldigt liten del vill vi lyfta fram och hylla dessa för deras fotbollsegenskaper – utan framförallt för att de bidrog med någon slags x-faktor.

 

Först måste vi kanske reda ut vad en kultspelare egentligen är. Generellt kan man väl säga att det är lika svårdefinierat som att förklara vad karisma är. Enligt vår mening behöver dock en kultspelare, inte nödvändigtvis, ha en utstrålning som man golvas av – det kan lika gärna vara någonting helt annat.

Framförallt vill vi premiera spelare som stuckit ut utan att vara medvetna om det. Självmedvetenhet är med andra ord en egenskap som drar ner en spelares ”kultvärde” i våra ögon. Helst ska personen i fråga överhuvudtaget inte förstå vad en kult-elva är och än mindre varför vi valt att nominera honom till denna.

Hursomhelst, Kult-elvan lyder som följer:

 

Målvakt

Pål Lundin:

Historierna om ”Pål The Wall” är många och inte alltid ställer de honom i god dager. Men så här i efterhand kan vi konstatera att den skicklige Öster-målvakten och karismatiske profilen är saknad. När Tommy Svensson ringde och ville ha med honom i landslaget la han på luren eftersom han trodde att någon drev med honom och under hela sin karriär lär han ha praktiserat det så kallade stolptricket där stolparna trycks in för att göra målet mindre. Lundin var kung i boxen men tänker och lever hela tiden utanför densamma.

 

Försvar

Ruben Svensson:

”Röde Ruben” var ifrån sin högerbacksposition en av grundpelarna i det IFK Göteborg som växte fram till en gigant under 1980-talet. Ruben var ”laget för jaget” personifierat och satte med sin kompromisslösa stil och sin obefintliga självupptagenhet en prägel som kom att sitta kvar i föreningen och göra den omåttligt framgångsrik under lång tid. Förmodligen är han en av världens genom tiderna minst diviga Uefa-Cup-vinnare.

Sulo Vaattovaara:

Finskättlingen Sulo spelade 250 matcher för IFK Norrköping under åren 1988 – 1997 och representerade även det svenska landslaget vid ett par tillfällen under denna tid. Men det är inte därför han är med i den här elvan. Varför han är med är något oklart men en inte för vågad gissning är att enkom hans namn fyller oss med en sådan värme att vi helt enkelt inte kan undgå att sätta honom som en tryggt post i mittförsvaret. Vi, och den här kultelvan, mår bra av Sulo Vaattovaara.

Jean-Paul Vonderburg:

Jean-Paul ”Champa” Vonderburg debuterade för Hammarby IF 1985 och lämnade tre år senare för Malmö FF som han var med och förde till SM-guld 1989. Efter proffsäventyr i Danmark och Japan samt fyra landskamper och ett självmål för Sverige återvände han till Bajen 1995. Idag verkar han som entreprenör inom internet-branschen. Jean-Paul ”Champa” Vonderburg är med sin Stureplans-aura och sitt slagkraftiga namn ett perfekt komplement till Röde Ruben och Sulo i backlinjen.

 

Mittfält

Mikael Nilsson:

Som 20-åring håller Micke ”Spjutet” Nilsson från Tollarp till i division 6-laget Ovesholms IF. Två år senare, vinner han SM-guld med Halmstad BK. Resten är, som man brukar säga, historia för den 64-faldige landslagsmannen som kom att bli den funktionelle fotbollsspelarens ansikte utåt. Underskattad av alla genom hela sin karriär – förutom hans tränare. Underskattad än idag.

Robert Prytz:

Växte upp som ett av åtta syskon i hyreshuset ”Gula Faran” i arbetarkvarteren på Kirseberg i Malmö. Efter karriären var han sina knegarrötter trogna då han återvände till hemstaden och blev flyttgubbe. Representerade inte mindre än 15 klubbar under sin professionella karriär och blev omtyckt för sin energiska stil, sin låga tyngdpunkt, sin teknik och sin älskvärda personlighet vart han än kom. Hans, allt som oftast, rödsprängda ansikte och ögon samt hans visuella framtoning i stort var också starkt bidragande till att han väckte så varma känslor.

Igor Sypniewski:

Polackens liv och karriär kom att präglas av alkohol, tobak och skandaler. Efter att ha lämnat Panathinaikos för Halmstad BK 2001 hann anfallaren med nio klubbadresser på fem år. Karriären avslutades i division 1-klubben Limhamn Bunkeflo 2006 efter att Sypniewski gripits av polis för rattfylla. En av de mest talangfulla spelare som någonsin spelat i Allsvenskan men, som med många andra stora konstnärer, gjorde demonerna i hans huvud kaos med hans liv. En känslig själ vars fotbollskarriär hade kunnat tagit honom till den absoluta toppen om han bara haft lite mer av ett Christiano Ronaldo-psyke. Inom elitfotbollen premieras inte de mentalt bräckliga men i den här elvan gör vi det.

Christer Fursth:

Namnet var Fursth, Christer Fursth. Men vad hade egentligen vänsterbreddaren från Örebro som gör att han ska ta plats i den här elvan? Det finns inget självklart svar på den frågan. Var det hans utseende och spelstil? Är det något med namnet Christer Fursth som gör att vi älskar att säga det om och om igen? Vi vet, som sagt, inte riktigt. Det enda vi vet är att en kult-elva omöjligen blir komplett utan Christer Fursth.

 

Anfall

Ulf Ottosson:

”Han var ingen diva men en stjärna” var Daniel Tjernströms beskrivning av den okrönte Degerfors-kungen ”Mål-Otto” och vi förstår precis vad han menar. ”Fet-Otto” var Thomas Ravellis smeknamn på samme man och även det säger någonting. Framförallt säger det att kärt barn har många namn och även om Ottossons stil ibland kunde provocera motståndarna på 1990-talet då han var som allra målfarligast så är det nog ingen som idag inte skriver under på att han var en älskvärd karaktär inom svensk fotboll.

Miroslaw Kubisztal:

”Kuba” vann Örebros interna skytteliga fem år i rad och totalt blev det 68 mål på 161 matcher under hans sejour i klubben under 1990-talet. Den elegant mustaschprydde polacken och måltjuven gjorde sig under denna period odödlig i ÖSK och har därav gett namn åt den dominerande supporter- och klackverksamhet Kubanerna, vilket måste vara en av de finaste hyllningar en enskild spelare kan få.

Fredrik Jensen:

Precis som nästan alla spelare i den här kult-elvan hade ”Snickaren från Löberöd” en tid då hans stil provocerade motståndare och motståndar-supportrar och precis som när de gäller de övriga känner vi idag enbart varma känslor när vi tänker på Fredrik Jensen. Rent estetiskt var han så långt ifrån elegant man kan komma som fotbollsspelare – men han stod för någonting annat med sina knäskydd, sitt slit och sitt, till synes, konstant haltande löpsteg. På ren vilja och urkraft gjorde han sig en karriär som allsvensk fotbollsspelare och för det kom han att bli synonym med Trelleborg, Vångavallen och att vara jobbig att möta.

 

Tränare

Tommy Söderberg:

Är han möjligen den finaste människan vi har i det här landet? Tommy Söderberg är en av Sveriges allra mest framgångsrika tränare men trots det är människan Tommy Söderberg än större än meriterna på pappret. Han var fotbollstränaren som ledde AIK till ett osannolikt SM-guld och Sveriges landslag till tre raka mästerskap – men framförallt var, och är, han själva definitionen av en humanist.

 

Elvan i sin helhet (3-4-3):

Pål Lundin

Ruben Svensson, Sulo Vaattovaara, Jean-Paul Vonderburg

Mikael Nilsson, Robert Prytz, Igor Sypniewski, Christer Fursth

Miroslaw Kubisztal, Ulf Ottosson, Fredrik Jensen

 

 

//Martin Efvergren

Efter ett tungt poängtapp i slutsekunderna av Västderbyt måste IFK Göteborg, med kort varsel, ladda om inför torsdagens heta rivalmöte. Djurgården däremot, de kommer ifrån tre raka segrar, inklusive en cuptitel, följt av en veckas välgörande vila.

 

Bortsett ifrån att IFK Göteborg har hemmaplan är det onekligen mycket som, inför torsdagens möte, talar till bortalagets fördel.

På måndagskvällen gick Blåvitt en tuff batalj i Västderbyt mot Elfsborg. Efter att Giorgij Charaisjvili dunkat in 1-0 i början av andra halvlek såg det länge väldigt bra ut. Men i och med att Elfsborg får till en kvittering i matchens allra sista sekund sitter nog den här matchen lite extra tungt i benen hos de blåvita.

Det var annars en väldigt jämn och tät drabbning mellan två lag och klubbar som påminner en del om varandra just nu. Båda är de, med sina nya tränare, i början av någonting som inte helt har satt sig än – och i bådas fall är det, framförallt, i spelet i den sista tredjedelen som det saknas en del.

Charaisjvili visade i alla fall att han vill vara med och konkurrera på allvar och kan man sätta honom i fler lägen med hans fina avslutsfötter så har man ett nytt, giftigt anfallsvapen i sin arsenal. Desto tyngre ser det ut för Gustav Engvall, i synnerhet när det gäller hans avslutsfötter där tajmingen fortfarande inte är vad den borde vara.

Det återstår att se hur Poya Asbaghi väljer att formera laget mot Djurgården men det är väl inte helt otänkbart att han kommer rotera på en del positioner och då kan det tänkas att, bland annat, Engvall hänger lite löst. Bäst i Blåvitt var annars Emil Salomonsson som löpte upp stora sår i Elfsborgsförsvaret och, i synnerhet, i hans fall gäller det att återhämtningsförmågan är god då hans löpkapacitet är väldigt viktig för Asbaghis spelsätt.

Djurgården spelade sin senaste match i torsdags då Örebro besegrades med 2-0 på hemmaplan. Anförda av Tino Kadewere, som går från klarhet till klarhet, lyckades man skruva upp tempot i den andra halvleken och besegra ett något tröttare Örebro.

Därmed ser Özkan Melkemichel ut att, återigen, ha lyft sitt lag ur en mini-kris då kritiken efter förlusten mot BP ven. Därefter har man kammat hem en cup-titel och två raka segrar mot Dalkurd och Örebro och siktet är på nytt inställt mot toppen av tabellen.

Förutsättningarna ser alltså ut att luta till Djurgårdens fördel inför torsdagens rivalmöte. Emellertid skiljer det bara en poäng mellan lagen i tabellen samtidigt som Göteborg har en match mindre spelad och även Djurgårdens anfallsspel har en tendens att låsa sig med jämna mellanrum.

Båda lagen har sina främsta styrkor i backlinje och målvakt, medan offensiven, som sagt, är lite mer opålitlig i sin leverans. Matchbilden lär bli tät och fylld av fysiska dueller och för att luckra upp det här scenariot lär det krävas individuella prestationer av den sorten Kadewere och Charaisjvili stod för senast.

Djurgårdarna borde rimligen vara något piggare i benen, men det är också många andra faktorer som spelar in och som gör att det också mycket väl kan komma att se ut som om det är tvärtom. För båda lagen är det näst sista matchen innan VM-uppehållet och ingen lär hålla igen i detta prestigemöte där viktiga poäng för att haka på topplagen står på spel.

 

IFK Göteborgs senaste startelva:

Dahlberg

Starfelt, Calisir, Eriksson

Salomonsson, Erlingmark, Diskerud, Wernersson

Charaisjvili, Engvall, Ohlsson

 

Djurgårdens senaste startelva:

Vaiho

Beijmo, Danielson, Olsson, Une Larsson

Ring, Karlström, Ulvestad, Mrabti

Movsisian, Kadewere.

 

IFK Göteborg – Djurgårdens IF, matchstart 19.00 på torsdag.

 

Supporters speltips

Under 2,5 mål. Odds: 1.86.

Sätt in 100 kr - få 500 kr att spela för!
LÄGG SPEL PÅ ComeOn!

 

 

//Martin Efvergren

AIK kommer ifrån en helg med derbyvinst och en marginal upp till toppen som därmed blev till tre poäng och inte nio. Återigen höll man nollan och återigen förlorade man inte och nu står man på 22 raka seriematcher utan förlust. Härnäst väntar dock en tuff bortamatch mot ett Häcken vars tränare kan sin motståndare. 

 

I Hammarby-lägret pratades det, efter matchen, om att straffen var feldömd och att AIK inte kommer att vinna Allsvenskan med den typen av fotboll som man stod för i derbyt. Men fakta är, som sagt, att den fotbollen har gett dem 22 raka matcher utan förlust och ett lag som är så pass svårslagna – och nu det enda obesegrade laget den här säsongen – har sannolikt goda chanser att ro hem titeln.

”Firma Friberg och Faltsetas är väldigt skickliga på stänga ytorna framför egen backlinje och i AIK, med Adu framför trebackslinjen, är det, normalt sett, helt stängt i samma område.”

Rikard Norlings matchplan gick ut på att göra det tråkigt och trångt för Bajens offensiva lirare. Han ville ha en kontrollerad matchbild och inte den typen av vilda-västern-fotboll som det många gånger blivit av Hammarbys matcher. De hade, med all rätt, stor respekt för sin motståndares offensiv och, i stort, fick man matchen dit man ville. Att det räckte till att ta samtliga tre poäng var kanske inget statistiskt säkerställt utfall av den här matchen, men den här gången räckte det och det var, sett till helheten, ingen slump.

AIK:s försvarsspel är provocerande svårgenomträngligt för alla motståndare och att man gör det så bra i match efter match under så lång tid, trots rotation av spelare, är ett bevis för ett gediget tränarhantverk. Dessutom har man visat på ett offensivt spel som också det håller hög klass. Endast Hammarby och Norrköping har gjort fler mål samtidigt som AIK har släppt in minst antal mål av alla.

Näst minst mål i serien har BK Häcken släppt in. Trots 2-0-förlusten mot Malmö FF i söndags måste sägas att Andreas Alm har lyckats väl med att bygga vidare på den defensivt starka organisation som Mikael Stahre satte under fjolåret. Och med tanke på vilken klubb som de båda tränarna springer ur skulle man kunna kalla Häckens försvarsorganisation för AIK-inspirerad.

Hursomhelst var man i Häcken inte speciellt nöjda med utfallet senast. Efter målkalaset mot Elfsborg dessförinnan lyckades man inte hitta rätt i de offensiva kombinationer som man normalt sett är väldigt skickliga på, samtidigt som MFF tog tillvara på sina chanser på ett effektivare sätt. Hemma på Bravida Arenas konstgräs är man dock obesegrade med tre vinster och en oavgjord och Andreas Alm lär vara rejält sugen på att bryta sina forna klubbs förlustfria svit.

Emellertid får man klara sig utan Moestafa El Kabir som kändes irriterad matchen igenom och som till slut fick sitt andra gula kort ifrån bänken efter att ha blivit utbytt. Man har dock relativt bra täckning bakom i de båda ex-AIK:arna Crespo Kamara och Viktor Lundberg som båda gjorde inhopp senast och som, också de, lär vara lite extra sugna på att visa upp sig från sin bästa sidor mot sitt gamla lag.

Mycket talar för att onsdagens möte kommer att bli tätt, jämnt och sannolikt målsnålt. Firma Friberg och Faltsetas är väldigt skickliga på stänga ytorna framför egen backlinje och i AIK, med Adu framför trebackslinjen, är det, normalt sett, helt stängt i samma område. Den offensiva kvalitet som båda lagen besitter kommer bli avgörande, där den eller de spelare som står för de individuellt bästa prestationerna för dagen, troligtvis, kommer bli tungan på vågen.

 

Häckens senaste startelva:

Abrahamsson

A. Andersson, Lindgren, Hammar, J. Andersson

Friberg, Irandust, Faltsetas

Mohammed, El Kabir, Paulinho

 

AIK:s senaste startelva:

Janosevic

Milosevic, Karlsson, Jansson

Sundgren, Olsson, Adu, Bahoui, Rasmus Lindkvist

Elyounoussi, Goitom

 

Häcken – AIK, matchstart 19.00 på onsdag.

 

Supporters speltips

Under 2,5 mål totalt. Odds: 1.71.

Sätt in 100 kr - få 500 kr att spela för!
LÄGG SPEL PÅ ComeOn!

 

 

//Martin Efvergren

Jimmy Thelin och Poya Asbaghi har gått i bräschen för den nya generationens svenska fotbollstränare och nu ställs de mot varandra för första gången. Båda har de inlett någon slags revolution i sina nya klubbar, men, i synnerhet den förstnämnde, har blivit smärtsamt påmind om att Rom inte byggdes på en dag. 

 

Det är tveksamt om det finns så mycket mer att tillägga än vad som redan har sagts om haveriet på Bravida Arena i måndags. I vilket fall som helst var det nog det absolut sista som detta Elfsborg behövde just nu och kanske bör de inte ägna alltför mycket tid åt att analysera den insatsen. De måste gå vidare, de måste blicka framåt.

Härnäst väntar ett Väst-derby mot ett IFK Göteborg som, precis som Elfsborg, försöker bygga någonting nytt – men där Poya Asbaghi ser ut att ha kommit klart längre på sin resa mot visionen om en ny storhetstid. Den unge Asbaghi har köpt sig den tid och det tålamod som krävs genom att laget har kunnat visa på utveckling, indikationer som säger att det här kan komma att bli riktigt bra.

För Jimmy Thelin ser det desto mörkare ut just nu. Matchen mot AIK var ett steg i rätt riktning, men de små ljusglimtarna förbyttes snabbt mot ett stort svart orosmoln i och med insatsen senast mot Häcken – och nu är läget desperat. Med blott fem inspelade poäng ligger man på kvalplats och snart måste trepoängarna börja trilla in.

Under sina fyra säsonger i J-Södra gjorde Thelin knappt ett enda byte i sin ordinarie startelva och den typen av kontinuitet är förmodligen av stor vikt för att hans fotbollsmodell ska fungera fullt ut.

I Elfsborg har han, av olika anledningar, laborerat betydligt mer, framförallt när det kommer till den så viktiga anfallspositionen. Jebali, Frick och Prodell har alla getts chansen men ingen har tagit den och ser man till dessa tre som spelartyper är det ingen av dem som känns som klippt och skuren för den här rollen i Thelins spelsystem. Att inga förändringar gjordes i anfallsbesättningen inför säsongen känns allt märkligare. Thelin har alltid tidigare använt sig av en, tydligt, djupledsgående nummer nio, men den spelartypen saknas just nu i Elfsborg.

I IFK Göteborg har en annan före detta Södrait, till skillnad från Thelin, gjort stor succé. André Calisir har länge varit oerhört underskattad, men i Blåvitt har fotbolls-Sverige nu börjat få upp ögonen för hans skicklighet såväl i försvarsspelet som i uppspelsfasen. I synnerhet har hans längre krosspassningar blivit en viktig ingrediens i deras anfallsspel, vilket Elfsborg lär vara medvetna om.

Visserligen har Blåvitt både en och två matcher färre spelade än lagen ovanför, men för att avancera från den nuvarande tiondeplatsen behövs nya segrar. Man gjorde ingen dålig match senast mot Norrköping, men för att vinna den typen av jämna matcher krävs att man är lite mer konkreta i sin offensiv. Det vill säga på det sätt man besegrade Malmö FF på bortaplan i omgången innan.

Nu stundar ett nybyggar-El Västico mellan två forna giganter som just satt spaden i marken med målsättningen att bygga något stort igen. Men visionerna, spelsätten, strategierna och nytänken är en sak – här och nu gäller främst att de där tre pinnarna måste in på poängkontot.

 

Elfsborgs senaste startelva:

Stuhr Ellegaard

Gustavsson, Horn, Nilsson, Kaib

Olsson, Gojani

Ishizaki, Jebali, Lundevall

Prodell

 

IFK Göteborgs senaste startelva:

Dahlberg

Startfelt, Calisir, Eriksson

Salomonsson, Erlingmark, Diskerud, Wernersson

Omarsson, Engvall, Ohlsson

 

IF Elfsborg – IFK Göteborg, matchstart 19.00 på måndag.

 

Supporters speltips

Elfsborg vinner. Odds: 2.40.

Sätt in 100 kr - få 500 kr att spela för!
LÄGG SPEL PÅ ComeOn!

 

//Martin Efvergren

En intensiv allsvensk vår närmar sig ett VM-uppehåll men innan dess väntar den, förmodligen, hetaste drabbningen hittills. På söndag vankas en storslagen derbyfest och tillika seriefinal mellan ett Hammarby och ett AIK som båda är bättre än på åratal.

 

Efter ännu en segershow hemma på Tele2 Arena, då Malmö FF besegrades, toppar nu Hammarby serien med sex poäng inför söndagens derby. Onsdagskvällens 3-2-vinst var ett helt normalt resultat för ett Bajen som snittar nästan tre mål per match och som tycks ostoppbara i sin offensiv.

”Norlings AIK föredrar en kontrollerad matchbild och en välbalanserad defensiv. Billborns Bajen är nästan alltid framåtlutade och tycks var som bäst när matcherna luckras upp och svänger hej vilt.”

AIK har gjort tio mål färre men är precis som Hammarby fortsatt obesegrade och har bara släppt in fem mål – att jämföra med rivalens tolv insläppta kassar. Om det är något lag som ska lyckas neutralisera Stefan Billborns attackfotboll borde det således vara Rikard Norlings extremt täta försvarsorganisation.

Men det är hemmalaget Hammarby som har slagläge och chans att rycka ifrån till hela nio poängs ledning. För Norling gäller det att de förutsättningarna inte på något vis hämmar hans spelare på söndag. De får inte förlora och bör helst vinna. Risken är att det kan innebära en negativ stress.

Trots det sena, och till synes, onödiga poängtappet hemma mot Östersund senast går AIK mot den bästa vårsäsongen i mannaminne, men som det ser ut just nu överskuggas denna succé av Hammarbys makalösa dito.

Ingen underskattar längre Jesper Janssons och Stefan Billborns vinstmaskin till lagbygge – men likväl är det ingen som lyckats hitta något direkt motmedel. Även om Allsvenskans bästa spelare så här långt, Jiloan Hamad, saknades mot Malmö FF, och trots att skåningarna såg ut att ha fått en nytändning med Daniel Andersson på tränarbänken då de två gånger i matchen tog ledningen, kunde ändå Bajen till slut stå där och fira ännu en triumf.

Hopplös var förmodligen känslan i MFF-lägret efter matchen och det är de inte de första som har känt efter att ha fått erfara de grönvitas självförtroendestinna och välorkestrerade kombination av fart, kraft och spelskicklighet.

Frågan är nu om herr Norling sitter på en matchplan som kan ta ner Billborns mannar på jorden. AIK:s exceptionella förmåga att stänga igen ytorna i och framför det egna straffområdet bör var en viktig aspekt att ta med sig. Där måste de fortsatt vara exceptionella i den här matchen. På så vis kan de stänga ner, framförallt, Hamad och Tankovics ytor mellan det egna försvaret och mittfältet (där Adus roll blir avgörande) samt Nikola Djurdjics utrymme i boxen.

Samtidigt är risken för AIK att man kan bli alltför baktunga då man behöver ha med sig flera spelare i omställningarna – i vilka man hittills har gjort merparten av sina mål. Hammarby är offensivt balanserade och anfaller på bred front vilket gör att svagheten ligger i det försvarsmässiga och det måste AIK försöka utnyttja. Bajen har stänkt dit 24 baljor så här långt och får de ett tydligt spelövertag är sannolikheten stor att de, förr eller senare, gör minst ett mål även på söndag.

Norlings AIK föredrar en kontrollerad matchbild och en välbalanserad defensiv. Billborns Bajen är nästan alltid framåtlutade och tycks var som bäst när matcherna luckras upp och svänger hej vilt. På så vis är det två motpoler till lag som möts och det ska bli mycket spännande att se vilken sorts resa det kommer bli av den här matchen. I vilket fall kan förutsättningarna för en mäktig derbyfest knappast bli bättre.

 

Hammarbys senaste startelva:

Wiland

Sandberg, Paulsen, Fällman, Solheim

Martinsson Ngouali, Andersen,

Khalili, Djurdjic, Tankovic

Dibba

 

AIK:s senaste startelva:

Janosevic

Milosevic, Karlsson, Jansson

Sundgren, Olsson, Adu, Salétros, Lindkvist

Elyounoussi, Bahoui

 

Hammarby – AIK, matchstart 15.00 på söndag.

 

Supporters speltips

Båda lagen gör mål - ja. Odds: 1.80.

Sätt in 100 kr - få 500 kr att spela för!
LÄGG SPEL PÅ ComeOn!

 

 

//Martin Efvergren

GIF Sundsvall har inlett säsongen på ett mycket imponerande sätt och på lördag vankas det Norrlandsderby då Östersund kommer på besök. Något mer än så ska väl inte krävas för att Sundsvallsborna ska lockas till Idrottsparken. 

 

Sett till den fotboll som Giffarna har presterat så här långt i år är man verkligen inte i behov av att sminka över någonting. De mjuka spanska passningsfötterna, Linus Hallenius hårda axlar och Romain Galls kattlika rörelsemönster kombinerat i en Joel Cedergren-arrangerad symbios borde räcka gott och väl för att ge valuta för entrépengen.

Cirka 3500 personer var i alla fall av den åsikten i lördags då man kammade hem en säker seger mot ett chanslöst BP. Efter den bisarrt svängiga tillställningen mot Hammarby valde Cedergren att återgå till den gamla 3-4-2-1-formationen, vilket föll väl ut. Man blev inte baktunga i en fembackslinje utan kunde pressa upp laget och dominera händelserna. Återigen var ovan nämnde Hallenius och Gall riktigt bra och tillsammans kompletterar de varandra oerhört väl i offensiven.

På lördag väntar alltså ett Norrlandsderby där hemmalaget förtjänar att Sundsvallsborna går man ur huse för att stödja sitt lag. Laget har nu tre raka hemmasegrar och bjuder, i princip, alltid på fin fotboll. Incitamenten som rör själva kärnverksamheten fotboll är många och borde vara tillräckliga – och när det dessutom är Östersund som kommer på besök känns det som att detta är ett ”event” som säljer sig självt.

Samtidigt som Sundsvall i år har seglat upp så har Östersund dalat ner. Om Östersund har varit den pigge uppstickaren har GIF Sundsvall, i jämförelsen, fått vara den trötte på dekis – men nu skulle man kunna hävda att rollerna, på sätt och vis, är ombytta.

Visserligen skiljer det bara fyra poäng mellan lagen i tabellen. Visserligen har Östersund numera en ekonomi som ser betydligt starkare ut än Sundsvalls dito, vilket normalt sett är helt avgörande för en klubbs framgångar över tid.

Men ser man blott till det som sker här och nu är det Joel Cedergrens bottentippade mannar som sticker upp mot alla, så kallade, experter, det är de som, trots begränsade resurser, har spelat den bästa och mest vägvinnande fotbollen av de här två lagen. På så vis är det fördel hemmalaget inför mötet på lördag.

Östersund kommer dock ifrån att ha gjort ett visst framsteg i matchen senast då man genom ett sent kvitteringsmål knep en meriterande poäng mot AIK på bortaplan. Graham Potter ställde upp med en, på pappret, bakåtlutad uppställning där Tom Petterson spelade vänsterback och Douglas Bergqvist/Curtis Edwards bildade ett centralt mittfält.

En del av Östersunds problem i år har varit att man inte har lyckats skruva upp det höga passningstempo som tidigare varit deras signum. Potters val av startelva senast var sannolikt inte ett försök att komma till bukt med detta, utan snarare en tillbakagång till det något enklare spelet med en stabilare defensiv balans. Det såg länge inte ut att gå vägen då man hade väldigt svårt att skapa målchanser, men med en poäng med sig hem och facit i hand var det kanske rätt tänkt ändå.

Hur matchbilden kommer se ut på lördag ska bli mycket intressant att se. Sundsvall har hemmaplan och bäst självförtroende och borde därför rimligen göra högst anspråk på initiativet. Med den individuella skicklighet som finns i Östersund är risken samtidigt att en alltför frejdig hemmaoffensiv kan komma att straffa sig. Hursomhelst räknar vi med fin fotboll, heta känslor och – framförallt – lapp på den berömda luckan.

 

GIF Sundsvalls senaste startelva:

Eskelinen

Björkander, Moros Garcia, Myrestam

Tamimi, Batanero, Ciercoles, Dominguez

Gall, Hallenius, Wilson

 

Östersunds senaste startelva:

Andersson

Mukiibi, Sonko Sundberg, Papagiannopoulos, Pettersson

Aiesh, Edwards, Bergqvist, Sema

Fritzson, Ghoddos

 

GIF Sundsvall – Östersunds FK, matchstart 16.00 på lördag.

 

Supporters speltips

Båda lagen gör mål - ja. Odds: 1.83.

Sätt in 100 kr - få 500 kr att spela för!
LÄGG SPEL PÅ ComeOn!

 

 

//Martin Efvergren

Vi har tagit ut vår drömelva med de mest betydande aktörerna i vår älskade allsvenska fotbollsserie under det här århundradet. Runt laget har vi också nominerat en tränare och en sportchef – det vill säga de två, enligt oss, bästa i dessa roller under 2000-talet. 

 

Denna drömelva är uttagen utifrån grundpremissen att det ska vara spelare som har satt betydande avtryck, samt över en någorlunda lång tid varit anmärkningsvärt värdefulla för de klubbar de verkat i. Det handlar alltså om att spelarna ska ha satt betydande avtryck i det allsvenska 2000-talets historia. Zlatan Ibrahimovic är ett exempel på en spelare som därav inte kvalificerar sig för denna elva.

4-4-2 har under den största delen av denna epok varit den dominerande taktiska formationen och därför är elvan uttagen utifrån detta. Drömelvan lyder som följer:

 

Målvakt

Andreas Isaksson:

Kanske är han Sveriges bäste målvakt genom tiderna och med två SM-guld och tre Svenska Cupen-titlar med Djurgården är Isaksson självskriven på målvaktsposten.

 

Backlinje

Mikael Nilsson:

Som 20-åring håller han till i division 6, två senare (år 2000), vinner han SM-guld med Halmstad BK. Resten är, som man brukar säga, historia för den 64-faldige landslagsmannen som kom att bli den funktionelle fotbollsspelarens ansikte utåt. Underskattad av alla genom hela sin karriär – förutom hans tränare. Underskattad än idag.

Teddy Lucic:

Var, precis som ovan nämnde Nilsson, något slags unikum i den här branschen. Representerade under 2000-talet AIK, Häcken och Elfsborg samtidigt som han var, mer eller mindre, ordinarie i det svenska landslaget – i vilket han verkade över ett tidsspann om tolv år. Var alltid så bra som motståndet krävde.

Per Karlsson:

AIK har haft 00-talets andra hälfts stabilaste försvar och en nyckel till det stavas, utan tvekan, Per Karlsson. Har varit i klubben sedan 2003 och har med sin snabbhet, sitt lugn, sitt lojala arbete starkt bidragit till att man konstant aspirerar på topplaceringar.

Nils-Eric Johansson:

AIK har haft 2000-talets andra hälfts stabilaste försvar och en nyckel till det stavas, utan tvekan, Nils-Eric Johansson. Återvände till klubben 2007 och har sedan dess varit en garant, antingen som mittback eller som vänsterback. Fick en ny vår i Rikard Norlings trebackslinje men tvingades i år avsluta karriären på topp – trots att han är 38 år gammal.

 

Mittfält

Kennedy Bakircioglu:

Hammarby-ikonen Kennedy är kanske inte så självklar i den här elvan som man kan tro. Verkade i Bajen mellan 1999-2003, det vill säga endast fyra allsvenska under det tidiga 00-talet, men satte under den tiden ett rejält avtryck, mycket tack vare det osannolika SM-guldet 2001. Återvände 2012 till Superettan och har sedan dess, inte minst som ledargestalt, varit ovärderlig i kampen tillbaka till den topp man nu befinner sig i.

Anders Svensson:

Guldhedens Maradona är förmodligen den mest självskrivne i den här elvan. Ingen annan har betytt så mycket för sin klubb som Anders Svensson som bar Elfsborg i tio års tid mellan 2005-2015. Bärgade hem två SM-guld till en relativt liten småstadsklubb som efter hans avsked inte har kunnat hämta sig. En allsvensk ikon vars insatser kommer bli ihågkomna för alltid.

Kim Källström:

Den eviga diskussionen om Anders eller Kim måste naturligtvis sluta i att de ska kampera ihop på innermittfältet i den här elvan. Källström gjorde totalt fem allsvenska säsonger på 2000-talet men precis som Svensson hann han ändå vinna två SM-guld. Var fundamentalt avgörande för Djurgårdens epok av dominans under 00-talets begynnelse.

Tobias Hysén:

Hysén slog igenom i BK Häcken år 2000 och lämnade sedermera för Djurgården där han utvecklades till en av allsvenskans allra bästa – primärt som ytter i deras 4-3-3. Är fundamental då järnkaminerna vinner SM-guld 2005. Återvänder 2007, efter proffsäventyr, till Allsvenskan och IFK Göteborg och kammar då direkt hem sitt andra SM-tecken. Bortsett ifrån en avstickare till Kina 2014 har han sedan dess varit Blåvitts, totalt sett, mest framträdande och bärande spelare och kulturbärare. Idag är hans spetsegenskaper på plan inte vad de en gång var, men man får aldrig glömma vilken oerhört skicklig och inflytelserik allsvensk spelare han har varit under nästan hela detta 2000-tal.

 

Anfall

Afonso Alves:

Gjorde, nästan på egen hand, Örgryte till ett allsvenskt topplag i början av 2000-talet. Värvades därefter till Malmö FF där han var starkt bidragande till SM-guldet 2004. På 94 matcher för ÖIS och MFF gjorde han 52 mål – och det trots att han var så mycket mer än bara en målskytt. Hade förmodligen den högsta högstanivån av samtliga i den här elvan.

Markus Rosenberg:

Precis som flera andra i den här startelvan är Rosenbergs allsvenska 2000-tal uppdelat i två epoker. Debuterade redan 2001 i Malmö FF som 18-åring, men får sitt stora genombrott 2004 då han går, på lån, till Halmstads BK och vinner den allsvenska skytteligan. Återvänder sedan tio år senare till moderklubben och bär laget till två Champions League-slutspel och tre SM-guld.

 

Tränare

Graham Potter:

Ingen tränare har revolutionerat den svenska fotbollen under 2000-talet såsom engelsmannen Graham Potter. Inget lag har stått för så nyskapande idéer på och utanför planen som de som Östersund har bidragit med. Potter har lett ett epokskifte inom svensk fotboll av samma mått som hans brittiska föregångare Bob Houghton och Roy Hodgson gjorde på 1980-talet. Hur hans resa än går vidare kommer hans värv prägla Allsvenskan under lång tid framöver.

 

Sportchef

Bosse Andersson:

Super-Bo hade under åren 1999-2008 titeln klubbdirektör i Djurgården, men var i den rollen vad man idag skulle kalla som sportchef sett till sysslorna. Återkom 2013 till ett DIF i fritt fall och är nu på god väg att leda dem tillbaka till den absoluta toppen. Är starkt bidragande till klubbens tre SM-titlar och fyra Svenska Cupen-titlar under 2000-talet. Korrelationen mellan Bosse och Djurgårdens framgångar är nästan löjligt tydlig.

 

Laguppställning:

Isaksson

Nilsson, Lucic, Karlsson, Johansson

Bakircioglu, Svensson, Källström, Hysén

Alves, Rosenberg

 

 

//Martin Efvergren