Visa fler nyheter

Fem hela omgångar av årets allsvenska är nästan spelade och vi har, i detta tidiga skede, identifierat seriens bästa elva så här långt.

 

Allsvenskan har rivstartat och det täta matchandet har tyvärr inneburit att de flesta lag är skadedrabbade just nu. Det största utropstecknet är annars Hammarby som är obesegrade och har gjort hela tretton mål på fem matcher. Tyngst har det gått för nykomlingarna BP och Trelleborg som, just nu, ser ut att få det tufft att hänga kvar.

Här följer vår drömelva av spelare som vi tycker har presterat bäst hittills:

 

Oscar Linnér:

Det är jämt om målvaktsposten där flera har varit stabila men få har stuckit ut. Linnér har endast släppt in två mål och ser nu ut att vara på väg att blomma ut till den toppmålvakt som AIK hela tiden hävdat att han kommer att bli.

Carl Starfelt:

Har klarat steget ifrån en liten klubb i Superettan till en stor klubb i Allsvenskan galant. Står för pondus och kraft i Blåvitts spelskickliga backlinje.

Sotirios Papagiannopoulos:

Fortsätter att vara granithård och dominant i försvaret i ett Östersund som annars inte har presterat på den höga nivå vi vant oss vid.

Björn Paulsen:

Är med sin pondus och utstrålning kanske Hammarbys viktigaste defensiva spelare. I år är han mittback men fortfarande viktig för lagets offensiv med tanke på hans ruggiga förmåga på fasta situationer.

Robert Lundström:

Är efter skadan, förmodligen, borta resten av året vilket är oerhört synd då Allsvenskan 2018 mister en spelare som var på god väg att bli en av allsvenskans bästa ytterbackar.

David Batanero:

Spanjoren går från klarhet till klarhet och ser nu att vara helt acklimatiserad i den norrländska spanienkolonin Sundsvall. Har en blick och ett passningsspel som få kan mäta sig med i den här serien.

Kristoffer Olsson:

Följer upp sin fina höst och ingen behöver längre fundera över om Olsson kommer att ha en bra dag eller inte. Efter att tidigare ha pendlat en del i prestationerna är han numera alltid en av de bästa i AIK.

Jiloan Hamad:
Skytteligaledaren ser ut att vara på väg att få alla bitar på plats igen. Han var inte dålig förra säsongen men under Stefan Billborns ledning har han hittat sitt rätt jag.

Nahir Besara:

Eventuellt är Besara allsvenskans bästa spelare just nu. I sin fria roll mellan motståndarnas mittfält och försvar är han briljant – därifrån bär han Örebros offensiv.

Linus Hallenius:

Det enda som saknas en pånyttfödd Hallenius är att målskytten lossnar. Men med tanke på den kraft och beslutsamhet han just nu utstrålar kommer målproduktionen garanterat att öka.

David Moberg Karlsson:

Är ytterligare en spelare som tycks ha hittat tillbaka till det han var när han slog igenom. Det är vackert att se en spelare blomstra men kanske ännu vackrare att se spelare, som efter ett par svåra år, hittar tillbaka till det man vet att de kan.

 

Elvan i sin helhet (3-4-3):

Oscar Linnér

Carl Starfelt, Sotirios Papagiannopoulos, Björn Paulsen

Robert Lundström, Kristoffer Olsson, David Batanero, Jiloan Hamad

Nahir Besara, Linus Hallenius, David Moberg Karlsson

Stockholmsklubbarna har inlett årets allsvenska starkt och på söndag väntar ett glödhett derby. Djurgården tar emot Hammarby på de båda lagens gemensamma hemmaborg och vi förväntar oss en sprakande tillställning. 

 

Förra säsongen slutade AIK och Djurgården tvåa och trea i Allsvenskan och i år ser Hammarby ut att på allvar kunna gå en match om de absoluta topplaceringarna. Än har det visserligen bara spelats fem omgångar men Stockholmsfotbollen känns glödhet just nu.

Efter den tunga derbyförlusten mot AIK ifrågasattes om Djurgårdens offensiv var tillräckligt bra, men sedan dess har Tino Kadewere, Alijou Badji och Jonathan Ring, med flera, givit svar på tal. I synnerhet visade man i 3-0-segern mot Malmö att man ska kunna ha med topplaceringarna att göra i år igen.

Att göra två mål på Borås Arena är heller ingen enkel sak men dessvärre, för Özkan Melkemichel och hans lag, räckte det inte till seger. På ett, till synes, onödigt sätt drog man sig hemåt alltför mycket mot slutet av matchen vilket innebar att mittbacken Jon Jönsson kunde trycka upp och dundra in kvitteringen i sista minuten. Samtidigt är det alltid svårt att försvara sig mot en perfekt träff utifrån och att ta med sig en poäng hem ifrån den här bortamatchen är ingen skam.

Att Hammarbys offensiv håller tillräcklig klass har man bevisat med råge än så länge. Med tretton gjorda mål på fem matcher är man klart bäst i den serie som man också toppar två poäng före AIK inför omgång sex.

Precis som DIF spelade man 2-2 senast, mot Häcken, vilket innebar årets första poängtapp. I matchen före mot Norrköping hade Pa Dibba och Sander Svendsen imponerat stort, men mot Häcken var Nikola Djurdjic och Imad Khalili tillbaka i startelvan till förmån för de båda förstnämnda speedkulorna. Detta innebär lite mindre djupledsspel men desto mer kraft och en tydligare uppspelspunkt i Djurdjic.

Det återstår att se vilka spelare som Stefan Billborn väljer att satsa på till mötet med Djurgården, men det skulle förvåna om nyss nämnde Djurdjic, som blev tvåmålsskytt senast – och som känns som en spelare med karaktär som passar för ett derby – inte skulle starta.

I det senste derbyt mot AIK blev Kadewere och Badji rejält överglänsta av hemmalagets anfallspar, men mot Malmö svarade de för en mycket stark insats. Båda har sedan länge anklagats för att vara för ojämna i sina prestationer men kanske kan ett förtroende att spela flera matcher i rad höja deras lägstanivå. Att de båda har stor potential och hög högstanivå råder det i alla fall ingen tvekan om.

Till söndagens derby är Jowra Movsisian åter tillgänglig för spel efter fiaskodebuten senast. Frågan är om Melkemichel vågar lita på honom när det nu vankas nytt derby – troligtvis startar han nog inte. Hur tränare Özkan gör med sitt mittbacksval känns mer osäkert. Jonas Olsson började på bänken senast och Marcus Danielsson och Jacob Une Larsson gjorde det väldigt bra – om alla är friska och krya till derbyt är det inte ett enkelt val att göra.

Vilka som än spelar förväntar vi oss en sprakande, sprudlande allsvensk toppmatch med inramning av världsklass. Det här är en derbyfest man inte vill missa.

 

Djurgårdens senaste startelva:

Isaksson

Beijmo, Une Larsson, Danielson, Augustinsson

Ring, Walker, Karlström, Radetinac

Kadewere, Badji

 

Hammarbys senaste startelva:

Wiland

Sandberg, Paulsen, Fällman, Borges

Andersen, Martinsson Ngouali

Khalili, Tankovic, Hamad

Djurdjic

 

Djurgården – Hammarby, matchstart 15.00 på söndag. 

 

Supporters speltips

Båda lagen gör mål - ja. Odds: 1.66.

100 % bonus upp till 1000 kronor
+ matchar din insats med upp till 200 kr!
LÄGG SPEL PÅ LeoVegas

 

//Martin Efvergren

Trots en eskalerande skadeepidemi kunde AIK ta tre, imponerande säkra, poäng i rivalmötet mot IFK Göteborg. På fredag väntar ny match mot ett annat lag som också vet hur det är att brottas med stora skadebekymmer. 

 

Allsvenskan har rivstartat med ett späckat spelschema och närmast stundar den sjätte omgången. Det täta matchandet har också satt sina spår och många är de lag som dras med skadeproblem. Sirius har sedan länge varit värst i klassen men just nu är nog AIK:s skadelista den mest digra.

Många ifrågasatte inför säsongen hur AIK skulle få plats med alla de klasspelare som laget bestod av efter vinterns transferfönster. Nu har vi svaret. Tack vare alla skador finns det egentligen ingen som kan gnälla över för lite speltid just nu. Till och med Denni Avdic får spela.

Trots detta har man fått en, med AIK-mått mätt, strålande inledning på säsongen. Framförallt är det, fortfarande, defensiven som imponerar mest. Efter Nisse Johansson abrupta avslut och Jesper Nyholms långtidsskada kändes det ett tag som om AIK:s slagstyrka – som varit den defensiva organisationen under Rikard Norlings andra sejour i klubben – blev till ett frågetecken. Med bara två insläppta mål på fem matcher har det rätats ut och man kan nog slå fast att det som Norling har byggt upp inte står och faller med enskilda spelare.

Nu återstår att se i vilken utsträckning man kommer drabbas på längre sikt av de skador man ådragit sig i detta initiala skede av säsongen. Framförallt blir det viktigt att göra allt för att de som är friska nu fortsätter att vara det.

På fredag väntar ny hemmamatch då Kim Bergstrands Sirius kommer på besök. Norling uttryckte att han kände att hans lag just nu var otursförföljda, men i jämförelse med all jäkelskap som Bergstrands notoriskt skadedrabbade lag har dragits med i snart ett år, ligger nog AIK i lä.

Inför matchen mot Häcken såg det dock för en kort stund ljusare ut på skadefronten. Men lagom till matchstart hade viktige Karl Larson dragit en ljumske på värmningen, Joshua Wicks var av oklar anledning frånvarande och i början på andra halvlek tvingades Jesper Arvidsson utgå skadad.

Nu vet vi mer om varför Wicks inte kom till spel och det sätter Sirius i en prekär situation. Målvaktstränaren Karim Fegrouch har behövt vakta målet i de två senaste matcherna och att hitta en kontraktslös målvakt som håller för Allsvenskan är inte en enkel uppgift.

Summan av problemen tycks vara konstant i Sirius. Till plussidan hör dock att det gamla mittlåset Johan Eiswohld och Oscar Pehrsson är tillbaka och att truppen är, så gott som, intakt på de offensiva positionerna. På pappret ser Sirius offensiv väldigt intressant ut men man har gått mållösa ifrån de senaste två matcherna och totalt står man på två gjorda mål. Värt att notera är också att Fegrouch endast har släppt in ett mål på sina två matcher – men det återstår att se hur länge han kan hålla den nivån.

Mot AIK:s starka defensiv gäller det nog att det lossnar för Sirius anfallsspel om man ska ha en chans på fredag. I Stefano Vecchia, Moses Ogbu och Omar Eddahri finns irrationalitet så det räcker och blir över och som bör kunna ställa till problem även för, det så solida, AIK-försvaret.

För AIK gäller att man måste fortsätta arbeta lika disciplinerat som man gjort och att man lyckas driva upp ett tempo som gör att man kan skapa chanser mot en samlad Sirius-defensiv. För båda lagen gäller att man inte får dra på sig några fler skador eller sjukdomar. Till viss del är det förstås omöjligt att påverka – men en sak kan i alla fall alla ta med sig: gör inte som Stefan Silva och dra en frispark ouppvärmd!

 

AIK:s senaste startelva:

Linnér

Milosevic, Karlsson, Jansson

Lundström, Olsson, Adu, Salétros, Lindqvist

Yasin, Goitom

 

Sirius senaste startelva:

Fegrouche

Sirelius, Eiswohld, Pehrsson, Björnström

Gustafsson, Haglund, Raza

Vecchia, Ogbu, Eddahri

 

AIK – Sirius, matchstart 19.00 på fredag.

 

Supporters speltips

AIK vinner. Odds: 1.42.

100 % bonus upp till 1000 kronor
+ matchar din insats med upp till 200 kr!
LÄGG SPEL PÅ LeoVegas

 

 

//Martin Efvergren

Efter en tung förlust mot huvudstadsrivalerna AIK måste IFK Göteborg nu rikta fokus mot slaget om hemstaden. Än är det mycket som inte stämmer perfekt i Poya Asbaghis nybygge men en seger mot grannarna ifrån Hisingen skulle betyda mycket. Även Häcken har en ny tränare i Andreas Alm – fast hans värv handlar mer om att förädla än att göra revolution och på så vis kanske de ligger steget före sin historiske storebror just nu. 

 

Söndagens möte med AIK blev ingen rolig historia för IFK Göteborg. Hemmalaget styrde matchen och svarade för två klassmål som blev matchavgörande då de blåvita inte förmådde skapa ett tillräckligt vasst anfallsspel.

Nu står man på två vinster och tre förluster efter fem omgångar och fortfarande letar man efter en tajming och flyt i det offensiva spelet. Defensivt sitter organisation desto bättre, men snart behöver nog Poya Asbaghis mannar ge ett tydligare kvitto på att man är på väg åt rätt håll sett till helheten. Samtidigt har man ju varit desto tydligare med att kommunicera just detta – att det krävs tålamod och att allt inte kommer att sitta perfekt ifrån omgång 1.

Asbaghi fortsätter att banka in sitt budskap och spelarna är inte sena på att backa honom och hans filosofi. Det är rätt signaler att sända och nu gäller det att detta inte bara stannar vid ord utan att man också visar rätt tendenser på planen.

Till derbyt mot Häcken på lördag krävs att man höjer sig och det vore ett utmärkt tillfälle att bevisa för hemmapubliken att man utvecklas åt rätt häll. Känslan är att IFK Göteborg gör mycket som är bra, men att man är i behov av någon slags förlösning i sin offensiv.

Att göra mål på Häcken har dock, sedan Mikael Stahres omstrukturering förra året, blivit allt svårare. Andreas Alm står för en liknande inriktning och ser ut att bygga vidare på många av de delar som laget utvecklade under fjolårssäsongen.

Visserligen släppte man till två lite före enkla mål mot serieledaren Hammarby senast, men man har hållit nollan i tre av sina fem matcher så här långt. Som vanligt verkar man lite i skymundan, men man kan mycket väl vara ett lag för toppstrid i år. Det finns en kontinuitet i spelartruppen och spelfilosofin som, om hungern (och fitnessen) fortfarande finns hos det äldre gardet, kan bära långt.

Precis som Blåvitt står man dock och väger lite i fråga om hur bra man kan bli den här säsongen och derbyt blir även för Häcken en match där mycket står på spel. Stockholmslagen ser starka ut och nu gäller det för de båda Göteborgsditona att se till att haka på. Serien är på väg att börja sätta sig och på förhand känns det som att den här matchen kan komma att bli mycket viktig för båda lagens fortsatta framfart.

Än så länge tyder det mesta på att Häcken är mer färdiga som lag just nu, men det är heller inte uteslutet att Asbaghis visioner plötsligt finner sitt utlopp.

 

Göteborgs senaste startelva:

Dahlberg

Starfelt, Calisir, Eriksson

Salomonsson, Affane, Diskerud, Nordström

Engvall, Hysén, Ohlsson

 

Häckens senaste startelva:

Abrahamsson

Andersson, Wahlström, Lindgren, Arkivou

Friberg, Irandust, Faltsetas

Mohammed, El Kabir, Paulinho

 

IFK Göteborg – BK Häcken, matchstart 16.00 på lördag.

 

Supporters speltips

Häcken vinner. Odds: 2.65.

100 % bonus upp till 1000 kronor
+ matchar din insats med upp till 200 kr!
LÄGG SPEL PÅ LeoVegas

 

 

Inför Hammarbys möte med IFK Norrköping hette det att de ännu inte ställts mot något toppmotstånd. Nu har de gjort det och de visade att de har ytterligare en växel och att de definitivt är att ta på allvar. Härnäst väntar ett Häcken som inte lär bjuda på någon som helst underskattning.  

 

Matchandet är tätt just nu och Hammarby bara fortsätter att ösa vidare och har efter fyra omgångar en fyrapoängsledning i toppen av tabellen. Efter att ytterligare ha bevisat sin kapacitet mot det förväntade topplaget IFK Norrköping lär nog ingen, på något vis, underskatta Stefan Billborns Bajen framöver.

Det sprudlar av självförtroende om allt som laget gör numera. Även om spelet inte var iögonfallande imponerande inledningsvis så tog man ändå sina segrar och av gnistan som det gav brinner man nu av frenesi och spelglädje.

Om spelet tidigare har varit mer kontrollerat kunde man mot BP, och sedan än mer mot Norrköping, addera ett hypergiftigt djupledsspel. Billborn har en bred trupp, åtminstone sett till offensiven, och kunde i torsdags rotera laget på ett par positioner och i valet av Pa Dibba och Sander Svendsen hittade han helt rätt. Peking-försvaret hade stora problem med deras snabbhet och Jens Gustafsson var efter matchen inne på att Billborns val att start med dem blev en avgörande faktor för matchen.

Redan på söndag är det ny match och det ska bli intressant att se vilka spelare Billborn väljer att satsa på då. Andreas Alms Häcken lär, i vilket fall, vara väl förberedda på att ta sig an en motståndare med många olika verktyg i verktygslådan.

Hisingslaget har, förutom debaclet på Grimsta där man föll med 2-0 mot BP och fick tränare och två spelare utvisade, inte släppt in mål i någon av de övriga tre matcherna. Som vanligt verkar man lite i skymundan, men Alm har byggt vidare på Mikael Stahres organisatoriska grundtrygghet och kan mycket väl vara ett lag för toppstrid i år. Det finns en kontinuitet i spelartruppen som, om hungern fortfarande finns hos det äldre gardet, kan bära långt.

Senast spelade man 0-0 borta mot Sirius i en match som mest kom att handla om att överleva det svårspelade underlaget på Studenternas. Beaktat de omständigheterna kan konstgräslaget Häcken, trots allt, vara relativt nöjda med den poängen.

Hemma på Bravida Arena har man betydligt bättre förutsättningar att spela den fotboll man vill spela och man lär vara rejält sugna på att ta ner serieledarna Hammarby på jorden. Vissa Bajen-spelare har hållit en ganska hög svansföring i medierna på sistone, vilket inte lär trigga konkurrenterna mindre. För Hammarby gäller det nog att fokusera på att bibehålla ödmjukheten då det lär krävas för att behålla den nya rollen som seriesuverän.

 

Häckens senaste startelva:

Abrahamsson

Andersson, Wahlström, Lindgren, Arkivou

Friberg, Irandust, Berggren

Mohammed, Kamara, Lundberg

 

Hammarbys senaste startelva:

Wiland

Solheim, Paulsen, Fällman, Borges

Andersen, Martinsson Ngouali

Svendsen, Tankovic, Hamad

Dibba

 

Häcken – Hammarby, matchstart 15.00 på söndag.

 

//Martin Efvergren

Bottentippade GIF Sundsvall är obesegrade efter tre omgångar och senast mot Trelleborg kom den välförtjänta första segern. Giffarna har sett väldigt stabila ut så här långt medan det känns mer ovisst kring Dalkurd. Efter att nykomlingen imponerat stort då Östersund besegrades med 3-0 har man nu två raka förluster, vilket innebär en viss press inför söndagens hemmamatch. 

 

De flesta förståsigpåare har tippat att GIF Sundsvall kommer åka ur Allsvenskan den här säsongen. Att döma av säsongsinledningen kan det vara en missbedömning för Joel Cedergrens norrlands-spanska lagbygge har sett imponerande bra ut.

I synnerhet visade man styrka då man spelade oavgjort med de regerande mästarna Malmö FF i en match som man likaväl kunde ha vunnit. Spanjorerna David Batanero och Juanjo Ciercoles bidrar med sitt fina passningsspel centralt till en stark grund till Cedergrens kortpassningsinriktade fotboll. Och om de förra året kanske överdrev sitt kortpassande i uppspelsfasen har man till i år även lagt till ett konkretare djupledsspel till sin repertoar som möjligen borde ha genererat fler mål än de tre man hittills mäktat med.

I det offensiva ser även, framförallt, Maic Sema och David Hallenius formstarka ut. Kan den senare även börja sätta dit chanserna lite oftare har man ett lag som kommer stå sig starkt genom hela säsongen. Senast mot Trelleborg gjorde Sema matchens enda mål, vilket räckte då man kontrollerade matchen till stora delar.

Mot Dalkurd på bortaplan får Giffarna dock räkna med en svårare uppgift. Azrudin Valentics lag har en hög potential och många irrationella offensiva spelare att se upp med.

Dalkurd kommer emellertid ifrån två raka förluster och behöver nu hitta tillbaka till det frejdiga spel som man presterade under fjolåret och som man egentligen bara har visat upp i den imponerande 3-0-segern mot Östersund.

I och med värvningen av klassanfallaren Mohamed Buya Turay bör Valentic ha ett lag som håller för att säkra ett nytt allsvenskt kontrakt. Än så länge har man dock bara gjort mål i en match (den ovan nämnda där man visserligen gjorde tre) av fyra och det lär krävas att man också hittar ett lite direktare spel som kan generera de lite enklare målen.

Det är svårt att prata om hemmaplansfördel vad gäller Dalkurd, men söndagens möte med Sundsvall är en match som man bör ta poäng i. Sett till lagens senaste matcher är det dock viss fördel bortalaget, som dessutom har haft en längre vila då de senast spelade i tisdags medan Dalkurds Göteborgsmatch ägde rum på torsdagskvällen.

Hursomhelst finns det goda förutsättningar för en välspelad match mellan två passningsskickliga lag. Båda behöver de bli spetsigare i sitt anfallsspel och vilket lag som lyckas bäst med det kommer förmodligen bli avgörande för matchens utgång.

 

Dalkurds senaste startelva:

Demircan

Strand, Löfkvist, Ceesay, Jasarevic

Sugita, Amin, Tranberg

Marzouk, Turay, Pllana

 

GIF Sundsvalls senaste startelva:

Eskelinen

Gracia, Ciercoles, Myrestam,

Tamimi, Batanero, Wilson, Björkander

Sema, Gall

Hallenius

 

Dalkurd FF – GIF Sundsvall, matchstart 15.00 på söndag.

När Rikard Norling introducerade sitt 3-5-2 i AIK var de nästan unika i Sverige i bemärkelsen att nästan alla andra spelade med fyrbackslinjen. Blott två år senare är förhållandet nästan det omvända. Men mot Örebros 3-4-2-1 formerade AIK ett 4-4-2 och härnäst väntar ett rivalmöte mot ett IFK Göteborg som också de skrotat sin, i det närmaste heliga, fyrbackslinje.

 

Trots viss kritik, som gjort gällande att AIK:s trupp är bättre lämpad för 4-4-2 än 3-5-2 efter att man blivit kort om mittbackar, har Rikard Norling envist hållit fast vid sin trebackslinje. Men i matchen mot Örebro på onsdagskvällen valde han att spela med två mittbackar och med Nabil Bahoui och Ahmed Yasin i, för dem vana, yttermittfältsroller.

Det blev alltså ett 4-4-2 men sannolikt var det primärt inget taktiskt val utan en konsekvens av de begränsningar som skador, sjukdomar och tätt matchande inneburit. In som mittback kom den allsvenske debutanten Robin Jansson, som inte precis ser ut som någon duvunge, och han tog för sig och gjorde en klart godkänd match tillsammans med Per Karlsson i mittlåset.

I övrigt var det en jämn match där AIK tycktes ha gått ner något i tempo och aggressivitet i jämförelse med den urladdning som söndagens Stockholmsderby innebar. Framförallt var det märkbart i första halvlek där Örebro höll ett högre tempo och kunde haft med sig en större ledning än 1-0. Till andra halvlek höjde sig AIK, trots att Tarik Elyounoussi tvingats utgå skadad strax innan halvtid, och Henok Goitom kunde kvittera.

Axel Kjälls Örebro är ett mer svårslaget och taktiskt drillat lag än Alexander Axén-upplagan som hade andra förtjänster och att få med sig ett kryss ifrån Behrn Arena är ingen skam, givet AIK:s förutsättningar inför den här matchen.

På söndag väntar så ett nytt rivalmöte då de eviga antagonisterna IFK Göteborg kommer på besök. Blåvitt tog på torsdagskvällen sin andra vinst i Allsvenskan då Dalkurd besegrades på hemmaplan. Efter två raka förluster fick Poya Asbaghis nybygge en välbehövlig seger.

Återvändaren Gustav Engvall satte 1-0 strax innan halvtid och i andra halvlek kontrollerar man matchen på ett fint sätt. Framförallt tycks man vara på väg att sätta ett stabilt försvarsspel. Mot Dalkurd fick både Engvall och Tobias Hysén plats i startelva vilket gav laget en offensivare balans samtidigt som man i stort tryckte fram mer folk än i de tidigare matcherna. Kvar återstår dock att hitta tajmingen och det instinktiva flytet i anfallsspelet.

Det återstår att se hur pass offensiva man vågar vara mot AIK på bortaplan, men med största sannolikhet kommer grundformationen fortsatt bestå av en trebackslinje med wingbacks, två defensiva centrala mittfältare, två offensiva mittfältare/anfallare och en ensam toppforward.

Om Norling väljer att behålla sin fyrbackslinje eller inte beror nog väldigt mycket på om Alexander Milosevic och Daniel Sundgren är fit for fight igen. Sannolikt är åtminstone någon av dem det och sannolikt blir det då åter ett 3-5-2, vilket kommer innebära stora, fria korridorer på kanterna för de båda lagens wingbacks att springa i. En viktig match i match lär därmed utspela sig längs med långsidorna.

Allsvenskan har rivstartat och nu spelas det match var och varannan dag och då gäller det att sina poäng – åtminstone om man ska hänga med Hammarby i toppen. Men när AIK och IFK Göteborg möts på söndag är det, som alltid, mer än bara de tre poängen som står på spel.

 

AIK:s senaste startelva:

Linnér

Lundström, Karlsson, Jansson, Lindkvist

Yasin, Olsson, Adu, Bahoui

Elyounoussi, Goitom

 

IFK Göteborgs senaste startelva:

Dahlberg

Starfelt, Calisir, Eriksson

Salomonsson, Affane, Sakor, Wernersson

Hysén, Engvall, Diskerud

 

AIK – IFK Göteborg, matchstart 17.30 på söndag.

 

//Martin Efvergren

Östersund och Örebro kommer ifrån varsin 1-1-match och beaktat förutsättningarna får nog båda vara ganska nöjda med de resultaten. I Östersund är ett Daniel Kindberg-gate på väg att blossa upp och nu ställs Graham Potter och hans adepter inför en situation som kan bli svår att hantera. Härnäst väntar Axel Kjälls nya, smarta ÖSK som också de lär göra allt för att ställa till oreda.  

 

Östersund flög ner till Kalmar för bortamatch (och förhoppningsvis skötte de sig på planet) samtidigt som en potentiell skandal kring ordförande Daniel Kindbergs ekonomiska förehavanden är på väg att blossa upp i medierna. Omständigheterna torde inte ha givit laget de bästa av förutsättningar att prestera och med det i åtanke, samt att man gör sin första match på gräs i årets allsvenska, är det svårt att kritisera lagets prestation.

Än så länge är Kindberg inte dömd för något och i vilken utsträckning den här affären kommer att påverka spelarna framöver återstår att se. Hursomhelst står nu Graham Potter inför ännu en stor utmaning av en sort som är helt ny – men om det är någon som ska kunna hantera den borde det vara han.

På längre sikt kan det här komma att skada klubben avsevärt, men på kort sikt behöver det inte bli så. Östersund har inlett säsongen lite småknackigt och tycks inte vara helt bekväma i rollen som ”laget som alla vill slå”, som de själva har uttryckt att de blivit efter framgångarna i Europa. I och med det som nu har inträffat är det inte helt otänkbart att förväntningarna sänks, att spelargruppen kan sluta samman och – faktiskt – lyfta sig.

Potter måste i alla fall försöker styra det mentala momentumet åt det hållet och redan på lördag väntar hemmamatch mot ett Örebro som bjuder sina motståndare på allt mindre. Med en vinst och tre oavgjorda matcher så här långt tycks Axel Kjäll vara på väg att lyckas med målet att skapa stabilitet i ett tidigare så prestationspendlande ÖSK.

Mot AIK senast gjorde man framförallt en riktigt bra första halvlek där man pressade ner AIK ordentligt vid ett flertal tillfällen. I halvtid ledde man med 1-0 men sett till det övertag man hade borde det kanske ha varit mer. Till andra halvlek föll man dock tillbaka något och slutresultatet 1-1 speglade matchen ganska väl.

Örebro ser trygga ut i sin trebackslinje – som lär bli en fembackslinje till stora delar på lördag – och i det offensiva spelet har en formstark Nahir Besara fortfarande stor frihet att operera mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Örebros anfallsspel är till stor del beroende av Besara som, möjligen, är bättre än någonsin just nu.

Östersund kommer behöva leva med en elefant i rummet med frågor och fokus på hur den historien fortlöper. Kan de hantera det på rätt sätt behöver det inte gå ut över det fotbollsmässiga här och nu. Här och nu väntar match mot Örebro och det lär bli en nog så tuff utmaning.

 

Östersunds senaste startelva:

Andersson

Bergqvist, Papagiannopoulos, Pettersson, Widgren

Edwards, Nouri, Mensiro

Sema, Hopcutt, Ghoddos

 

Örebros senaste startelva:

Jansson

Lorentzson, Almebäck, Hines-Ike

Björnkvist, Gerzic, Mårtensson, Besara, Rogic

Sköld, Igboananike

 

Östersund – Örebro, matchstart 16.00 på lördag.

 

//Martin Efvergren

Efter en svag inledning på säsongen lossnade det något senast då Östersund besegrade IFK Göteborg med 2-1. Om ÖFK ser ut att vara på väg åt rätt håll är Kalmars status mer oviss efter förlust senast mot IFK Norrköping. Båda står de emellertid på tre poäng och med gräsunderlag och hemmaplansfördel är KFF, på förhand, inte på något vis underlägsna. 

 

Det blev återigen en jämn och tuff match för Östersund då IFK Göteborg kom på besök i söndags. Framförallt var den första halvleken låst och chansfattig, men hemmalaget fortsatte att nöta på tålmodigt och när Curtis Edwards dunkade in 1-0 syntes det att känslan var förlösande för hela laget.

Motståndarna har numera en oerhörd respekt för Östersunds offensiv och i synnerhet Ken Sema och Saman Ghoddos som bevakas än hårdare än tidigare. Dessa förutsättningar måste man acceptera om man har ambitioner på att vara ett topplag eller till och med att vinna hela serien. Att de flesta lag väljer att ligga lågt och fokuserar på att vara oerhört måna om att inte bjuda på några ytor bakom backlinjen är den verklighet som alla spelskickliga topplag måste hantera.

Med det sagt så var det just vad Östersund förmådde göra i söndags – till skillnad mot de två tidigare matcherna. Lyckas man behålla tålamodet och noggrannheten i defensiven så kommer till slut de rätta lägena att dyka upp. Och om de inte gör det så har man en individuell skicklighet, som få lag kan mäta sig med, som ändå räcker för att avgöra matchen. Senast var det Ghoddos och Edwards bössor som stod för den x-faktorn.

Härnäst väntar årets första allsvenska match på gräs för Graham Potters mannar då man tar sig an Nanne Bergströms Kalmar FF på Guldfågeln Arena. Kalmar vann sin enda spelade hemmamatch så här långt men har kammat noll i de två övriga matcherna. I söndags föll man med 3-1 borta mot IFK Norrköping i en batalj som var relativt jämn sett till skapade målchanser men där hemmalaget hade det mesta av spelövertag. Och när Peking sedan höjde tempot något i andra halvlek hängde inte Kalmar-försvaret riktigt med.

I matchen dessförinnan, mot Elfsborg hemma, gjorde man sin bästa insats så här långt. Det lite långsammare gräsunderlaget tycks passa Kalmar bättre och i den matchen såg man ut som ett klart bättre lag. Då satte man in en hög press som man orkade hålla nästan hela matchen och motståndarna kom aldrig ur det greppet. Alltså är det lite lurigt att veta var man har detta Kalmar och hur de kommer ta sig an Östersund – men troligtvis kommer de påminna mer om hur de såg ut mot Elfsborg än om hur de agerade mot Häcken och Norrköping på bortaplan och plastgräs.

Båda lagen står på tre poäng och givet förutsättningarna känns styrkeförhållandena, på förhand, väldigt jämna. För Östersund gäller att man måste kunna hantera sin status som ett topplag som alla gärna vill slå och med de ambitionerna behöver de kunna prestera på hög nivå även på en ojämn april-gräsmatta.

För Kalmars del krävs att man fortsätter återuppbygga sin identitet som svårslagna och jobbiga att möta – i synnerhet på sin hemmaarena. Så länge de tar sina segrar på Guldfågeln Arena ska det här laget inte behöva ha med bottenstriden att göra den här säsongen.

Men än vet vi väldigt lite om hur den här säsongen kommer att arta sig för något lag. På onsdag kväll är vi möjligen något klokare i fråga om vart det barkar.

 

Kalmars senaste startelva:

Johansson

Eriksson, Elm, Agardius, Akas

Sachpekidis, Romario, H. Hallberg, M Hallberg

Söderqvist, Diouf

 

Östersunds senaste startelva:

Andersson

Sonko Sundberg, Papagiannopoulos, Pettersson, Widgren

Edwards, Bergqvist, Nouri, Sema

Hopcutt, Ghoddos

 

Kalmar – Östersund, matchstart 19.00 på onsdag.

 

//Martin Efvergren

Med tre raka segrar är det Hammarby som toppar Allsvenskan efter lika många spelade omgångar. Sett till hur spelet såg ut fram till seriestarten är det en osannolik utveckling. Matchandet är nu tätt och redan på torsdag väntar ny match och en rejäl värdemätare för Bajen mot ett IFK Norrköping som ser minst lika offensivt giftiga ut som serieledaren.  

 

Hammarby har onekligen fått en drömstart på årets Allsvenska efter tre raka segrar mot Sirius, IFK Göteborg och nu senast ett 4-0-fyrverkeri mot BP. Med tanke på turbulensen som varit i och med det senaste årets tränarrotation och skrala resultat var det här precis vad klubben behövde.

På ett, i det närmaste, mirakulöst vis har Stefan Billborn och Jesper Jansson lyckats få alla bitar på plats precis lagom till säsongsstart. Åtminstone ser det ut så just nu. Mot, ett visserligen svagt, BP tog man ytterligare ett steg framåt i bemärkelsen att man såg spetsigare ut än mot Blåvitt och i bemärkelsen att man också lyckades hålla nollan för första gången.

”Så här långt ser både Bajen och Peking ut att vara ämnade för att vara med däruppe – åtminstone har de båda en offensiv spets och bredd som kan räcka långt.”

Samtidigt kan man ifrågasätta Luis Pimentas taktiska val att stå med backlinjen högt och att hela tiden försöka kortpassa sig fram. Men de besegrade, trots allt, Häcken senast och Bajen var skoningslösa då de började hitta rätt i sitt djupledsspel.

Sett till spelarmaterialet och försäsongen är det annars i det defensiva spelet som man kan ifrågasätta om detta Hammarby är i toppen för att stanna. Än så länge har man kanske inte riktigt ställts inför de tuffaste proven, men härnäst väntar alltså ett IFK Norrköping vars offensiv definitivt håller allsvensk toppklass.

Peking är också de obesegrade efter två vinster och en oavgjord så här långt. I söndags besegrades Kalmar med 3-1 efter en gedigen laginsats där en formtoppad David Moberg Karlsson utmärkte sig lite extra. Jens Gustafsson hade ändrat om lite i den extremt offensivt balanserade elva som inlett säsongen. Eric Smith tog plats på det centrala mittfältet och bidrog med mer fysik och defensivt ansvar då den danske teknikern och kreatören Alexander Jakobsen, som spelat där tidigare, flyttades upp i anfallstrion.

Det skiftet gav en annan balans och Jakobsen tycktes trivas bättre när han nu kom högre upp i banan. På de offensiva positionerna i Gustafssons 3-4-3 är konkurrensen stenhård och Jordan Larsson var därav förpassad till bänken. Men när han väl kom in kunde han punktera matchen på typiskt manér med sitt rappa vänstertillslag efter inbrytning ifrån höger och det var tydligt hur mycket det målet betydde för Larsson som haft det lite motigt inledningsvis.

Matchandet är nu tätt och alla lag med toppambitioner behöver ha en bred trupp. Så här långt ser både Bajen och Peking ut att vara ämnade för att vara med däruppe – åtminstone har de båda en offensiv spets och bredd som kan räcka långt. I genrepet inför Allsvenskans start möttes lagen på Tele2 i en match som slutade 3-2 till hemmalaget. Det går inte att dra några större växlar ifrån den träningsmatchen men att det kan bli fart och fläkt på torsdag när de två lagen som gjort flest mål efter tre omgångar ställs mot varandra – det känns helt rimligt att hoppas på.

 

Hammarbys senaste startelva:

Wiland

Solheim, Paulsen, Fällman, Borges

Andersen, Martinsson Ngouali

Khalili, Tankovic, Hamad

Djurdjic

 

Norrköpings senaste startelva:

Pettersson

Wahlqvist, Johansson, Fjoluson

Skrabb, Smith, Thern, Thorarinsson

Moberg-Karlsson, Holmberg, Jakobsen

 

Hammarby – Norrköping, matchstart 19.00 på torsdag.

 

//Martin Efvergren